30:e Maj 2011
Det har dröjt sedan jag bloggade senast. Jag har varken haft tid eller ork till att sätta mig och skriva. Men nu plötsligt, bara för att jag har ett prov imorgon som jag behöver plugga till så känner jag suget. Det där suget som säger "du kommer inte kunna plugga förrän du skrivit av dig, så det är bara att lägga ned boken och klicka upp blogg.se". Det suget.
Jag är och har varit trött på allt, och jag är framförallt trött på mig själv för att jag är såhär. För att mitt humör går som en berg-och dalbana, och för att jag inte kan göra någonting åt det. Jag vill inte skriva hur nere jag känner mig, för vad ger det mig? Att människor som knappt eller kanske till och med inte alls känner mig läser om hur pissigt jag tycker att allt är just nu. Det är ingenting som jag har haft problem med tidigare. Jag har inte brytt mig. Men numera vill jag inte det, därför att människor misstolkar det jag skriver. Jag har gjort det för att det fått mig att känna mig lugnare, inte av någon annan anledning. Men numera ger det tvärtom effekt. Lugn är det sista jag känner efter att ha delat med mig av mina känslor i text, här på internet.
Jag hoppas att jag kan få tillbaka den känslan som jag hade nyligen. Då jag kunde bli lättad efter att jag skrivit ned det som tyngde mig i ett inlägg. Istället får jag försöka bearbeta det som nu vilar på mina axlar på annat vis.