Osäkerhet
Ibland vet jag inte vad jag ska tro. Hur jag ska tänka, och vad jag ska känna. Jag hatar den känslan, då man känner en osäkerhet som inte går att placera. Man kan liksom inte förklara eller göra någonting åt den, utan den bara finns där, finns där och stör det som vanligtvis är tryggt. Jag har hamnat i de situationerna allt oftare, situationer som jag inte har någon aning om hur jag ska hantera, och det skrämmer mig. Jag har vanligtvis haft koll på hur jag känt, hur mina tankar och åsikter har sett ut, och också kunnat koppla andras signaler. Men det känns annorlunda nu. Annorlunda på så sätt att jag antar att fler känner som mig. Osäkerhet. Och att det är den som gör allt så snurrigt. Bara pga den, så skulle jag vilja spola tillbaka mig i tiden, eller kanske framåt. Bara bort från den här tiden som gör vardagen så knepig, och svår.
Kommentarer
Trackback