För mig finns du inte längre
Jag hatar att behöva förstå att människor är falska. Att människor vill en illa därför att de själva inte mår bra. Att de ska trycka ned andra, därför att de är så osäkra att de inte kan unna andra personer lycka. Jag syftar på en enskild. En som har fått mig att må dåligt, och inte bara en gång. Å andra sidan får jag skylla mig själv lite. Att jag gav denna så många chanser att bevisa motsatsen. Bevisa att det skett en förändring, eller att allt som hänt tidigare åtminstone hade lett till lärdom. Lärdom att inte göra om samma misstag igen. Men jag vet inte om du ser det som ett misstag, om du ens kan tänka i de banorna. För dig är det nog ett spel. Ett spel som är oförståeligt för de som inte är som dig. Jag kan inte säga att jag unnar dig lycka, för det gör jag inte, inte sålänge som du är såhär. Däremot unnar jag dig en förändring. En förändring som ger dig empati för andra människor, och en förändring som får dig att se hur många som du har sårat. Jag hoppas innerligt att du kan bli så pass säker i dig själv inom en snar framtid, så att du slutar upp med att förstöra andra själar. Andra hjärtan som oturligt nog valt att släppa in dig.
Kommentarer
Trackback